Därför digitalisering!

Jag har många gånger fått frågan om varför man som lärare ska använda mer av teknik i sin undervisning. Min utgångspunkt är: Det ska man inte.

Som lärare ska en använda den teknik som fungerar i just den givna situationen. Om teknik ska användas ska det vara för att läraren också ska se det meningsfyllt. Att bara använda något för att det ska användas, snarare än att det leder framåt kommer inte leda till högre kunskaper för eleverna. Att använda teknik för att använda teknik leder inte framåt. Det leder ingenstans.

Samtidigt. Få andra kvalificerade yrken skulle ha en sådan tolerans mot delar av egen yrkesgrupp som inte var villig att utvecklas i takt med samhället. Hade man fått reprimander? Andra arbetsuppgifter eller rent av blivit av med jobbet?  Hur betraktar omvärlden de som styvnackat håller fast vid gamla metoder med motiveringen att de fungerar?

Håkan Fleischer, fil. dr. i pedagogik, frågar sig:

… vad som skulle hända med den sjuksyster eller läkare som vägrade gå över till moderna narkosmetoder och envisades med att fortsätta söva med eter?

Teknisk utveckling går framåt och våra elever lever ett liv där mobiltelefoner, läsplattor, datorer och liknande är en lika naturlig del som kläder på kroppen. Den utveckling som kommer ske de närmaste åren är knappast möjlig att förutse.¹ Fundera själv på hur vl du förutsåg dagens smarta telefoner för fem år sedan? Att vi som lärare då i alla fall försöker följa med i utvecklingen känns för mig rimligt. Men då måste det också erbjudas möjligheter och förutsättningar därtill. Det är huvudmännens och chefernas ansvar, inte den enskilde lärarens.

En modell för att förklara lärarkompetenser kommer från Punya Mishra och Matthew J Koehler, professorer vid Michigan State University.²

Mishra och Koehler menar att en lärares kompetens inte längre kan mätas utifrån ämneskompetens (content knowledge) och pedagogisk kompetens (pedagogical knowledge) – den traditionella striden mellan ämne och undervisning – eftersom all form av undervisning innehåller ett tekniskt moment, oavsett om det råkar vara att använda fjäderpenna och bläck eller iPads. En lärares kompetens kan alltså mätas dels enligt dessa tre parametrar och en lärare bör hantera alla dessa tre för att fungera komplett inom den rådande kontexten.³

Utöver detta finns det också stora vinster att göra utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Exempelvis modellen flippat klassrum har visat sig ge goda resultat⁴ eller Eric Mazurs arbete med peer instructions.⁵ Samtidigt finns det väldigt mycket digitala redskap vi faktiskt inte vet resultaten av ännu. Från min egen horisont upplever jag mig kunna se vinster med vissa verktyg, men kanske inte nödvändigtvis med alla vilket får mig att återvända till min inledning. I det dagliga pedagogiska arbetet ska vi inte digitalisera för digitaliseringens skull. Vi ska göra det om och när det ger högre kunskapsresultat.

Konklusionen blir alltså följande: Vi bör sträva efter utökad digitalisering av skola och undervisning. Men inte för vår egen skull, inte för att det ser kul ut att ha en hemsida eller datorer. Utan för att det är nödvändigt, ur ett kontextuellt, professionellt och pedagogiskt perspektiv.

_{1. Se Moores lag.}

_{2. Se Punya Mishra och Matthew J. Koehler för mer om deras forskningsområden.} 

_{3. Det finns avsevärt fler som kan förklara Mishra och Koehler på ett mer kompetent vis än jag. Detta blir alltså en liten brasklapp kring att min förklaring bygger på min egen tolkning. Den som menar att jag är ute och cyklar får gärna rätta mig.} 

_{4. Se exempelvis om Carl Wieman eller Bergman & Sams om detta.} 

_{5. Mer om Peer instructions.}