Inlägget kommer från en anonym lärare som jag upplåtit utrymme till. Jag delar uppfattningen om att det är problematiskt med lärare i skolorna i dessa tider och önskar att lärarna skulle slippa känna sig rädda för att bli sjuka när de går till sina arbetsplatser.

——————–

Ett spel för gallerierna

Det är så konstigt det här med synen på oss lärare. Idag presenterade utbildningsministern ett nytt besked från Folkhälsomyndigheten om att öppna upp för en successiv och relativ återgång till närstudier för gymnasieelever. Rekommendationerna lämnar stort utrymme för lokala huvudmän att besluta om hur rekommendationerna ska tolkas och tillämpas. Enligt den information som finns både hos Folkhälsomyndigheten och Skolverket rekommenderas en gradvis återgång till närstudier mellan 25 januari och 1 april. Myndigheterna anser det rimligt att elever får minst 20 % närstudier och att exempelvis en årskurs i taget släpps in i skolan. Hänsyn skall dock tas till hur den regionala och lokala smittspridningen ser ut.

I vår kommun och i regionen i stort är smittspridningen fortsatt hög, alltså bör man rimligen iaktta försiktighet och hålla sig till den miniminivå som myndigheterna rekommenderar, kan man tycka. Vår kommun är av en annan uppfattning. Utbildningsnämnden beslutade idag om att gå från 100 % distansundervisning vid våra kommunala gymnasieskolor till 70-80 % närundervisning från en dag till en annan. Var finns den successiva återgången i den här relationen? Hur kan man anse att det gör skillnad att hålla runt en fjärdedel av eleverna hemma med distansundervisning och tre fjärdedelar på skolan med närundervisning? Vilken skillnad gör det för lärarna? Svaret är: ingen alls. Tjänstefördelningen hos gymnasielärare ser dessutom väldigt olika ut. För en lärare som har all sin undervisning i årskurs 3 blir det ingen distansundervisning alls utan enbart närundervisning. För en annan kan det se marginellt annorlunda ut. Gemensamt för alla lärare är dock att då du bedriver närundervisning har du precis lika många elever i klassrummet som före pandemin. Det finns ingen som helst möjlighet att hålla avstånd. Så gott som alla undervisningsgrupper består av 32 elever. De vistas under skoldagen i salar som är byggda för betydligt mindre grupper.

Det är ett högt spel som förs då man väljer att vända på siffrorna från Folkhälsomyndigheten. Istället för att ge 20 % närundervisning initialt för att sedan successivt öka den om smittspridningen hålls nere väljer man att återgå med 70-80 % närundervisning direkt. Som Donald Trump sa till sin efterträdare så gäller det att ha tur om styret ska fungera. Det kan ju naturligtvis gå bra, men det kan också gå dåligt och det hela upplevs i det närmaste som bisarrt.

LR:s ordförande Åsa Fahlén skrev i Skolvärlden idag att lärare tvingas leva i parallella världar. Privat ska vi följa myndigheternas rekommendationer som innebär att hålla avstånd, jobba hemifrån och inte träffa mer än 8 personer, ens utomhus, men på jobbet ska vi helt utan skyddsutrustning träffa 100 kollegor och 150 av våra egna elever, 32 åt gången, samt i övrigt möta flera hundra andra elever i skolans olika lokaler. Vilken annan yrkesgrupp i Sverige träffar så många olika individer, helt utan skyddsutrustning? Ingen. Det finns också de som påstått att lärare inte löper större risk än andra att smittas. Vänta nu. Nyligen kom en rapport som visar att högstadielärare kvalar in på 7:e plats av 124 på topplistan över mest smittade yrkesgrupper i Sverige (Killgren, Sandra, “Studie: högstadielärare bland de värst drabbade yrkesgrupperna”, Skolvärlden 20/1-21). Kan det möjligen ha att göra med hur många personer de vistas mycket nära på daglig basis? Kan det också vara så att gymnasielärare inte hamnar lika högt på listan för att vi bedrev distansundervisning i våras? Att vi nu, då smittspridningen är långt högre än i våras, ska återgå till 70-80 % närundervisning är att spela ett högt spel. Inga lärare kommer vaccineras inom överskådlig framtid, åtminstone inte under vårterminen utan vi ska jobba på som om vi vore immuna mot covid-19. Att välja den högsta nivån av närundervisning som Folkhälsomyndigheten tillåter för regioner med lägre smittspridning och inte den som de rekommenderar för regioner med fortsatt hög smittspridning kan inte ses som annat än att vår kommun kör ett spel för gallerierna. De allra flesta lärare föredrar att ha sina elever på plats i skolan för det är då undervisningen fungerar bäst, men under en global pandemi med fortsatt hög smittspridning har vi kanske rätt att känna oro och kräva att våra huvudmän borde värna mer om vår och våra elevers hälsa.